I många fall när man pratar om växthusgasutsläpp menas utsläpp av koldioxid från fossila bränslen. Men det är inte de enda utsläppen av växthusgaser, och från matproduktion är de faktiskt inte ens särskilt viktiga. Utsläppen från matproduktionen utgörs istället av tre andra huvudsakliga utsläppskällor. Det är metan från kors magar och från gödselhantering, det är lustgas från gödslad åkermark, och det är koldioxid från avskogning och förlust av markkol. Totalt bidrar den globala matproduktionen med 25 – 30 % av växthusgasutsläppen.
Utsläppen från fossila bränslen är tekniskt sett ganska enkla att minska. Bygger man vindkraftverk och stänger ner ett kolkraftverk minskar utsläppen med nästan 100 %. Samma sak om man i ett pappersbruk ersätter olja med bark och flis. Det finns redan idag teknik så att vi kan ställa om energisystemet, det är främst en fråga om kostnad och politisk styrning.
Med mat är det lite annorlunda. Metan från kors magar går att minska genom att öka produktiviteten eller justera vilket foder man ger. Men det blir aldrig frågan om att utsläppen minskas med 100 %, snarare 10-20 %. Lustgas från gödslad mark kan också reduceras genom att hushålla bättre med gödningen, ge näring när växterna behöver det som bäst, men återigen handlar det om mindre minskningar av utsläppen. Att sluta med konstgödning är inte heller en lösning eftersom även djurgödsel leder till lustgasutsläpp, även om man slipper utsläppen i samband med produktionen av konstgödsel. I princip kan avskogningen i tropikerna stoppas, men det är inte det lättaste i länder med svaga institutioner. Allteftersom världen efterfrågar mer mat, och i synnerhet markkrävande mat som kött, kommer det finnas pengar att tjäna på att bryta ny jordbruks- och betesmark. Det är därför en komplicerad operation att stoppa den tropiska avskogningen som kommer ta lång tid.
Ska utsläppen minskas dramatiskt från maten så är vad man äter som är det avgörande. Att byta nötköttet mot bönor minskar utsläppen med omkring 97 %, ungefär som att byta ut ett kolkraftverk mot ett vindkraftverk. I motsats till vad som oftast diskuteras så är närproducerat inte den avgörande frågan. Bönor importerade från Brasilien har mycket lägre utsläpp av växthusgaser än biffen från granngården, även om man kör bönorna några extra varv runt jordklotet på ett fartyg. Dessutom äter kor i många fall soja från Brasilien. Transport med flyg ger dock höga utsläpp, men det är främst en del exotiska frukter och grönsaker som transporteras med flyg. För en del frukt och grönsaker kan transporter med lastbil spela en viss roll, men viktigare är i allmänhet hur produktionen ser ut. Hur mycket gödslas maten, hur värms växthusen upp etc.
Att världen använder allt mer energi är problematiskt utifrån klimatsynpunkt, men de nya tekniker som kan försörja världen med energi utan växthusgasutsläpp inger hopp. Det handlar som vindkraft, vågkraft, solenergi, koldioxidlagring, bioenergi och kanske även kärnkraft. Men att vi blir allt fler i världen och att konsumtionen av kött och mjölk ökar (även i Sverige) är på sitt sätt än mer problematiskt. Även om vi tar till de tekniska åtgärderna som finns, kan utsläppen bara från matproduktionen utgöra ungefär 1 ton per person och år 2050. Det betyder att det inte finns utrymme för några andra utsläpp av växthusgaser om vi ska hålla kvar vid målet. Ett skifte iväg från kött och mjölk i allmänhet, men i synnerhet från nötkött är därför en viktig klimatstrategi.
Kött och mjölk kräver också stora arealer mark. Och det handlar inte bara om betesmark som annars inte skulle kunna användas till annat (även om dessa finns). Det odlas stora mängder foder på åkermark, även till nötdjur som betar delar av året. En viktig komponent i att ställa om energisystemet kommer sannolikt vara bioenergi. Bioenergi kräver också mark, och det är lätt att se en situation med allt knappare markresurser i världen. Men med en mindre markkrävande diet kommer mer mark finnas tillgänglig för att odla bioenergi, och därmed blir omställningen av energisystemet enklare.
Nötkött är det kött som både kräver mest mark och orsakar de största utsläppen av växthusgaser. Vinsten av att dra ner på nötköttet, men även annat kött, blir därför dubbel. Såväl de direkta utsläppen av växthusgaser minskas som att mer mark görs tillgängligt för en omställning av energisystemet.
